Om medicinering

Hela vår filosofi kring ADHD, Asperger och säkert en del andra neuropsykiatriska funktionshinder bygger på idén att vi inte har samma tillgång till viktiga signalsubstanser som de flesta normala (neurotypiska) människor har. Vi måste helt enkelt kämpa hårdare för att få tillgång till bland annat noradrenalin, dopamin och serotonin. Slutar vi kämpa så slocknar livslågan och tröttheten kommer. En trötthet som kan vara extremt jobbig eftersom den inte sällan ackompanjeras med en känsla av tomhet, mörker och meningslöshet.

Har vi inte tillgång till medicin som hjälper oss, måste vi helt enkelt se till att fixa det själva, och här är de vanligaste metoderna.

Träning

Vår gemensamma favorit. Dopamin och endorfinnivåerna ökar och gör att lågan fortsätter brinna ytterligare några timmar… Therese tränar minst en timme om dagen för att hålla sig flytande och Torkel har svårt att klara mer än två vilodagar på raken.

Fokusering

För de med Asperger kan det vara mycket stärkande för nivåerna av dopamin och noradrenalin att i princip stänga ute omvärlden och fokusera på något specialintresse. Eller kanske bara på någon rörelse eller ljud (ticks?). Gränsen mellan adrenalinjakt och meditation är ibland hårfin …

Meditation

Fungerar lite grand som träning. Dopaminnivåerna höjs och man mår bra utan att anstränga sig på samma sätt fysiskt. Den mentala ansträngningen är dock till en början hög och det krävs en hel del träning för att få ut det man vill  av meditationen.

Adrenalin

Är också ett sätt att kompensera för låga nivåer av dopamin och noradrenalin. Lättaste sättet är att hitta något att bli arg på. Genom att reta upp sig på någon eller något höjs adrenalinnivån och mörkret kan undvikas. I värsta fall råkar någon närstående ut för detta. Lika ofta handlar det om att hålla sig i rörelse. Inte sätta sig ner, inte ta det lugnt, för där finns mörkret. Det kan också innebära att söka efter allehanda kickar i vardagen, både konstruktiva eller väldigt destruktiva.

Faktum är att i just jakten på adrenalin hittar vi nästan alla de beteenden som representerar ADHD. Det är inte sällan en kamp på liv och död för att undvika den mörka helvetesgropen.

Snabba kolhydrater (socker)

Har i stort sätt samma kemiska sammansättning som centralstimulantia och det är därför inte konstigt att socker (hetsätning/bulimi) används som självmedicinering mot till exempel ADHD.  Problemet är att man måste äta så mycket för att få effekt…

Alkohol (och för den delen mindre accepterade droger)

Funkar bra under kontrollerade former. Dopaminnivåerna ökar och man mår bra. Såklart. Vem vet inte det? Det är förstås inte ett dugg konstigt att korrelationen mellan alkoholism/drogberoende och ADHD/AS är hög.

Sex

Funkar bra när energin är den rätta … men kan också vara destruktivt i jakten på kickar och bekräftelse.

Centralstimulerande medicin

Hjälper till att hålla huvudet ovanför vattenytan en vanlig eller jobbig dag. Ökar mängden dopamin och noradrenalin så att man helt enkelt mår bättre, kan koncentrera sig bättre, är lite piggare och klarar av de dagliga sysslorna och undviker de djupa helvetesgroparna. Fyller onekligen en funktion om man vill slippa kämpa som ett djur för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Varje dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *