Diagnosexplosionen?

Finns Asperger eller ADHD på riktigt? Det är onekligen en intressant fråga som berörs  en del i vår bok. I princip handlar det ju om symptom och inte kemiskt/fysiskt mätbara avvikelser utan framförallt det faktum att vi av olika anledningar mår psykiskt dåligt. Att symptomen finns är ju uppenbart, och likaså att de är ett jätteproblem för oss som lever med dem. Och definitivt i det samhälle (och kanske främst grundskolan) vi lever i idag, där toleransen mot ”socialt” avvikande är låg.

Men så kanske inte var fallet för 20.000 år sedan, eller ens för 200 år sedan, och det kanske är därför våra gener lever kvar …

Det är ju lätt att tänka sig att ett rätt typiskt ADHD beteende med någon som ständigt är beredd att försvara, jaga, agera, känner lukter och hör ljud före alla andra, hade ett syfte i flocken och bidrog till dess överlevnad. Likaså som att ett typiskt Aspergerbeteende där någon ägnar enormt mycket fokus på att uppfinna en bättre fälla eller ett bättre vapen, bidrog till samma flocks överlevnad. Jämför sedan med dagens samhälle, där de allra flesta klarar sig väldigt bra genom att bara spela det sociala spelet på rätt sätt, utan att egentligen producera så mycket. Ja, ni förstår ni hur jag tänker. I yrkeslivet finns det givetvis roller för alla. Till och med vissa där vi passar väldigt bra. Men det bygger ju på en viss anpassning och att vi inte redan blivit knäckta i grundskolan, där våra behov i princip ignoreras.

För att förstå lite mer, har jag läst på om diagnos-kriget som pågått sedan 1997 och i princip började med en debattartikel av Christopher Gillberg & Sophie Ekman i DN.

GillbergEkmanArtikeln beskriver på ett utmärkt sätt det centrala i hela problematiken kring ADHD, Asperger m fl. diagnoser kopplat till skolan. Grundskolan är utan tvekan den miljö i samhället som är sämst anpassad för oss med neuropsykiatriska funktionshinder, och den är obligatorisk. Vi blir knäckta där, därför att systemet är så extremt anpassat till den normativa eleven (de 80% som befinner sig i mittfåran). De 20% som befinner sig ytterst på normalfördelningsskalan oavsett håll stöts ut, och i alltför många fall knäcks för livet. Inte bara av lärare och skolsystem utan även av de andra barnen eftersom de lämnas i en typ av miljö som ofta påminner mer om ”Flugornas Herre” än något annat. Alla som gått i skolan vet ju att det i varje klass fanns till exempel ett mobbat barn, ett väldigt stökigt barn och ett väldigt tystlåtet barn. Som alla av bland annat dessa anledningar hade svårt att hänga med i undervisningen. I alla fall svårt att uppfylla kraven på lektionstid. Eller bara vantrivdes något fruktansvärt.

Så varför är sanningen så kontroversiell? Eller är den det egentligen?

Delvis handlar det om frågeställningen: Vems fel är det? Individens (generna)? Föräldrarnas (uppfostran)? Skolans (undervisningen)? Samhällets (skolsystemet som sådant)? Utvecklingen (vi är trots allt fortfarande jägare/samlare genetiskt)?

För att analysera vidare kan man titta på vilka kritikerna är och hur de agerar. Det viktiga verkar vara att hitta en syndabock. Det är alltid bra opinionsmässigt att skylla på läkemedelsbolagen och så skyller man samtidigt på de läkare som skriver ut medicinen. Man skjuter helt enkelt på budbäraren. Kampen blir politisk istället. En kamp som handlar om att få formulera problemet, inte om att lösa det.  

En blandning av sociologer, psykologer, några läkare och scientologer förstås känner som sagt att de vill sälja idén att det är läkemedelsbolagen som hittat på mina symptom; min extrema trötthet, och mina sociala problem! För att få sälja medicin. Och om det nu är så att de trots allt tror att symptomen finns, så är det framförallt viktigt för dem att jag inte får medicin …  Man kan undra vad det beror på?

Scientologerna är lättast att förstå. De säljer ju sin egen mirakelkur komplett med UFO och rymdvarelser, så där är agendan tydlig; minskad medicinering=fler scientologer. Men var kommer de övriga in i bilden? Att sociologer och många psykologer och en del läkare, gärna ser att det är miljön det är fel på och inte generna typ, har kanske sina politiska orsaker? Det ligger ju som de flesta vet nära tillhands att analysera världen i form av grupper/kollektiv/minoriteter/klasser/etc. utan att egentligen bry sig om själva individen. Så där finns kanske en förklaring? Det kollektiva syftet är då i deras värld naturligtvis överordnat den enskilda individens välmående. Och som sagt, för de flesta är problemformuleringen betydligt viktigare än lösningen. Som forskare inom sociologi är det det ett lågt pris att betala att något barn inte får medicin i syftet att sälja en föreläsning, typ.

”Some of you may die, but that is a sacrifice I am willing to make.”  – Lord Farquaad (Shrek)

För ingen ifrågasätter egentligen att medicin hjälper. I alla fall inte på kort sikt. Det är FÖR uppenbart att en stor andel faktiskt mår mycket bättre. Nej, man kritiserar för att det inte finns studier som visar vad som händer på lååång sikt. Surprise! Moment22 liksom … Jaså, du mår bra nu, men du kommer säkert må dåligt sen, så det är lika bra att du gör det nu också. Och så använder man ”drog”-argumentet, medlen är ju centralstimulerande, för att skrämmas och skapa opinion för sitt privata korståg.

Någonstans misstänker jag att det faktum att medicinen fungerar så pass bra är en jobbig nagel i ögat på kritikerna, eftersom det då inte går att använda läkemedelsbolagen som primär syndabock lika lätt. De får ju de allra flesta som det berör, och som har provat, emot sig.

MEN. Den viktiga frågan kvarstår. Det går att lindra problem relativt bra idag med medicin och terapi, men framförallt skolan är fortfarande sorgligt dåligt anpassad för oss med diagnoser. Den var det på 70-talet och den är det fortfarande. Just nu knäcks 120.000 barn i skolan varje dag. Det går för långsamt.

12 reaktion på “Diagnosexplosionen?

  1. Vem bestämmer om diagnoserna finns på riktigt? Frågan är, tycker jag om lidandet hos de som känner sig annorlunda, blir mindre av att få en diagnos. Jag tror att lidandet blir mindre av att veta att man inte är ensam om att känna så här. När så många idag får diagnoser så försvinner skamkänslan som i a f jag känt tidigare över att vara annorlunda, mer och mer. Det samhälle som vi utvecklat har tvingat fram diagnoserna. Alla ska vara sociala och stöpta i samma form.

    I platsannonser tex. finns alltid kravet på social kompetens. Det räcker att läsa dessa så får man en känsla av att inte räcka till. Men hur går det ihop att det krävs social kompetens för alla jobb, när så många av oss som förväntas söka jobben, uppenbart inte har den? Alla ska ha en inkomst idag, men det finns inte jobb till alla, är en annan förklaring till ökning av diagnoser. Tidigare nöjde sig många familjer med en inkomst.

    För mig framstår läkemedelsföretagen som ett stort hot mot mänskligheten med sin makt. De köper beslutsfattare och professorer. De döljer obekväma forskningsresultat eftersom det är de själva som finansierar forskningen. Tillsammans med livsmedelsföretagen har de in i det längsta försökt att dölja sanningen om sockret för oss. Det har resulterat i en fetma- och diabetesexplosion. Den stora sockerkonsumtionen tillsammans med andra missvisande kostråd från myndigheter har kanske också bidragit till, inte bara ökning av många sjukdomar som diabetes och astma, utan också en ökad oro hos många barn. Kroppen tar ju till alla medel för att hålla blodsockret på en låg nivå. Kanske det är därför människor med bokstavsdiagnoser blir överaktiva, får panikångestattacker mm.

    Läkemedelsföretagen har förvandlat vår sjukvård till att drivas som ett företag med största möjliga vinst i fokus. Folkhälsan har glömts bort. Allt går ut på att sälja mediciner. Detta flyttande av våra skattepengar rakt ned i fickorna på företagen har lett till att resurser att anställa tillräckligt med personal, inte finns. Deras affärsidé är att ta fram mediciner som inte botar, bara lindrar. En ”sjukdom” jag är övertygad om att de uppfunnit är ”högt kolesterol” Dessa mediciner säljs för 90 miljarder om året. En fantastisk försäljningssuccé! Kan vara värt att spendera lite grann på reklaminslag och andra kampanjer för att hjärntvätta den stora massan. Jag vet att kroppen reglerar sin kolesterolnivå på bästa sätt utan medicinering.

    De diabetiker som blivit friska av att äta rätt kost (då menar jag inte den som vårdcentralen rekommenderat under lång tid) och av att sluta med mediciner, vet vad jag talar om. En annan sak är miljön som förstörs av alla piller som går ut i avlopp, plöjs ned i åkrar och förorenar växter med tungmetaller.

    För mig upprepar sig historien om våra sedan länge, alldeles galna kostråd, när jag ser filmer om vilka enorma hälsoeffekter som Cannabisplantan har. Jag kan inte låta bli att dra en parallell. Det klart att denna växt är ett stort hot mot kemikalieindustrin, liksom LCHF är ett hot. Vi kommer nog att se en nedgång av medicinförsäljning när legaliseringen sprider sig, om den nu gör det. Den skrämselpropaganda som länge pågått mot Cannabis är nonsens och troligen en uppgörelse mellan företag och myndigheter. I många fall där inga andra mediciner hjälper, så visar sig Cannabis ha en god effekt.

    Men vad skulle det bli av Bigpharma om vi kunde odla vårt eget apotek hemma? Cannabis är en växt och sådana kan de inte ta patent på. Att kriminalisera en sådan mirakelväxt är absurt. Har aldrig själv provat Cannabis, men det är möjligt att det skulle fungera lika bra som Amfetamin för dem med boksavsdiagnoser. Det finns delar av plantan som endast ger en medicinsk effekt, inget rus. I Sverige är det ju fortfarande olagligt dock.

    Makten och kapitalet styr vad för information som ska släppas ut till småfolket. De flesta som hör ordet forskningsresultat, spetsar öronen och tänker att, nu kommer något viktigt. Dock inte jag. Vi blir bestulna på både hälsa och ekonomi om vi tror på mediebruset. Så mycket fusk förekommer. Att lyssna på människor som berättar om egna erfarenheter kan däremot vara värdefullt.

    (om ni inte vill publicera min ”kommentar” p g a den syn på cannabis som finns i vårt land, så är det ok!) Vissa delar kan säkert framstå som of topic, det beror på att jag försöker ge en helhetsbild.

    • Tack för ditt inlägg Stina! Jag tror kanske att Cannabis skulle funka. Min erfarenhet är begränsad dock. Efter att snabbt googlat ser verkar det vara belagt att dopaminnivåerna påverkas positivt. Skillnaden mot centrastimulerande är väl att tröttheten inte just minskar med cannabis. Så en möjlig konsekvens skulle kunna vara att man visserligen mår bra, men somnar … Lite som alkohol. Som ju (lite mer erfarenhet där) med säkerhet tar bort ångest och piggar upp ett tag, för att sedan gå över i trötthet … Fördelen med centralstimulerande i de doser jag tar, är ju att hjärnan förblir skärpt, samtidigt som man mår bättre. Det går ju inte riktigt att påstå med alkohol (skärpan alltså).

      Att både alkoholism och rökning (och andra droger) är kraftigt överrepresentarat bland bokstavsdiagnoser är inte konstigt.

      Håller verkligen med i din analys av när det gäller sockerkonsumtionen. Problemet är ju att socker rent kemiskt är centralstimulerande (påminner mycket om amfetamin). Therese har ju sedan 12-årsålderna lidit av bulimi och det har handlat om uppenbar självmedicinering. Äter man mycket socker får man samma effekt som en liten tablett Ritalin. En både lugnande och uppiggande effekt. Det känns bra helt enkelt. Och gott är det också. Inte konstigt att konsumtionen av denna drog är stor. Att sedan sockret (och alla andra snabba kolhydrater som vitt mjöl, etc) omvandlas till fett i en kropp som inte rör sig är ett jätteproblem. Och ökar risken för diabetes så klart. Det är ju också anledningen till att amfetamin är ett bantningspreparat som faktiskt fungerar.

      Sen kan man spekulera i hur mycket av detta beteende som läkemedelsbolagen skapat eller hur mycket som helt enkelt beror på att socker helt enkelt säljer. Precis som alkohol. Livs- och läkemedelsbolagen tvekar dock inte att utnyttja möjligheten. Om cannabis var tillåtet skulle de nog paketera och sälja det också. Med vinst.

      I slutändan är nog problemet ändå att få människor att agera. De flesta vet ju faktiskt att det finns nyttigare saker att äta än godis, chips och vitt bröd. Men gör inget åt det. De flesta vet att det är bra att motionera, men gör inget åt det. De väljer att äta medicin istället, därför att det är enklast.

      En koppling jag gör och som Therese brukar dra på sina cykelpass är att vi tyvärr är gentiskt byggda för att spara energi, inte göra av med den. Vi är programmerade att äta allt när det finns tillgängligt och att vila så mycket som möjligt. Av ren överlevnad. Nu behöver vi inte röra oss speciellt mycket om vi inte vill. Och vi har tillgång till ett överflöd av billiga snabba kolhydrater i varje gathörn, dygnet runt. Inte konstigt att det blivit som det blivit.

      Lösningen är förstås ökad medvetenhet om att det är så. Sedan kanske vi kan göra något åt det. Men det kommer aldrig att bli enkelt.

  2. Med de kolhydratrika kostråd vi fått från myndigheter under så lång tid, är det svårt att ställa om sig och ändra sina matvanor. Verkligen jättesvårt, det vet jag av egen erfarenhet. Om folk insåg hur mycket det påverkar deras hälsa att lägga om kosten så skulle de nog ändå göra det. Har Therese provat LCHF? Kan varmt rekommendera det.

    Tänkandet runt mat, vad och när man ska äta, tar upp alldeles för mycket av vår tid. De som säljer mat påstår att vi behöver äta ofta. Vikten av att äta frukost har vi blivit itutade sedan barnsben. Det är fel! Med LCHF håller man sig mätt länge och det räcker att äta 2-3 ggr om dagen. Alltså ät när du blir hungrig. På så vis får man tid att tänka på andra saker och de få gånger man äter så lagar man till maten själv, från grunden och med ekologiska råvaror.

    Du skriver att människor väljer att äta medicin istället för bra mat. Jo, då har ju storindustrin verkligen fått som de vill, de vill helst medicinera så många som möjligt under så lång tid som möjligt. Problemet är bara att medicin tar bort symtomen för tillfället medan rätt kost och lång tid mellan målen. rättar till grundorsaken.

    Naturligtvis behövs vissa mediciner, men vinstintresset skapar ett sådant tryck att sälja mediciner, att hälsan glöms bort. Därför borde vi absolut förstatliga läkemedelstillverkning och försäljning. Vinstintresset har också gjort att en skrämselpropaganda under lång tid förts mot hälsosam mat. Friska människor är inte vad ”de” vill ha.

    • Kul att läsa din kommentar igen! Tack för att du skriver. Det här intresserar mig verkligen och är ju inte minst ett centralt tema i min och Therese bok.

      Min bild är nog att du överskattar läkemedels/livsmedelsbolagens långsikta planeringsförmåga en aning. Jag tror trots allt inte att dom har som mål att föra oss bort från hälsosam mat och mot ett liv på medicin. Däremot håller jag helt med att deras vinstintresse (liksom för alla företag oavsett bransch) och det faktum att de utnyttjar människans sug efter snabba kickar och enkla lösningar, leder till ohälsa. Med andra ord; jag tror snarare att det är frånvaron av alla andra drivkrafter, än att de har ohälsa i sig som drivkraft, som är problemet.

      Se bara den mängd reklaminslag det är på TV för dieter/måltidsersättningar/bars/tillskott av olika slag. Bara olika spel (lotto, poker, postkodlotteri mm är väl vanligare). Själv tycker jag det är ett bra sätt att få en bild av hur väl opinionsbildningen i landet funkar. Ingen köper TV reklam som inte säljer …

      Med det vill jag säga att jag tror att vi är medvetna och vill bli hälsosammare och att företagen utnyttjar det också, För det är lättare att köpa dyrt djurfoder från Herbalife/Nutrilett typ, än att göra en broccolisoppa med ägg …

      Om LCHF tror jag bara gott. Jag mår själv bättre av att äta mycket protein och fett, men äter även en del kolhydrater i samband med träning, då snabb energi ökar prestationen på kort sikt när den förbränns direkt. Therese problematik är större. Jag har ju egentligen mest problemet att jag inte får i mig tillräckligt och måste kämpa med att fylla på energi. Tex. spetsar jag alltid gröten med några matskedar rapsolja, likaså min chokladmjölk efter hårda pass innehåller kanske 1dl … Detta är dock inte normalt, det vet jag.

      Therese har som sagt en annan problematik med sin ätstörning. Det går liksom inte att säga att det bara är att sluta äta socker. Det blir ju samma som att att säga till en alkoholist att den borde sluta dricka. Det är ett beroende. Avgörande för att hon lyckats bli frisk från själva bulimidelen är utan tvekan medicinen mot ADHD (Concerta/Ritalin alltså).

  3. Vill tillägga att det är roligt att höra att du fått så god effekt av din medicinering. Den tröttheten som du beskriver har också jag kämpat med under alla år. Har blivit lite bättre sedan jag drog ned på kolhydraterna, men den finns där.

    • Kan bara säga tack och att jag nog förstår. Ibland känns det svart. Förbättrad hälsa är definitivt bra, det vet jag. För mig har i och för sig träning ibland mer varit en fråga om ren överlevnad, eftersom det både ger en kick och är ett specialintresse (är trots allt aspie) …

  4. Omega-3 från djurriket är livsviktigt för vår hälsa. Därför är smör bättre än rapsolja. Gärna ekologiskt. Bara ett litet tips.

    Man kanske inte skulle varit en sådan myndighetshatare utan att ha läst allt jag läst om korruption och fusk, så du kanske mår bättre utan att veta hur lite vår hälsa betyder för makthavarna. Cecilia Malmström (fp) har ju vid ett par tillfällen tagit upp problemet med korruption i EU, så vi kan hoppas att hon inte blir nedtystad. Heder åt henne.

    Lobbyister sitter runt hela EU och påverkar beslutsfattare att styra i företagens intresse. Kan lova att vår hälsa och miljö blir lidande.
    Det finns förmodlingen saker som ger mer positiv energi att ägna sig åt, men det är svårt att låta bli att engagera sig.

    • Rapsoljan innehåller vad jag förstår även den hyfsat med omega3 (inte från djur men ändå), men är väl framförallt praktisk, då den är flytande och neutral i smaken. Den går alltså lättare att blanda med mjölken … Gröten spetsar jag oftast med en matsked linfrön, och de innehåller ju också en hel del omega3.

      Helt säkert pågår det en massa skit i korridorerna överallt. Syftet är, som överallt annars, att förbättra den egna positionen maktmässigt, samt att tjäna maximalt med pengar. Vår hälsa ingår inte i denna målbild såvida den inte råkar överensstämma med makt&vinst målen. Det finns alltid undantag, det vet jag. Det finns till och med idealister …

      Jag tänker att läkemedels och livsmedelsföretagen lever i symbios med politiker och lobbyister. De behöver varandra. Politikerna blir viktiga genom sin makt att reglera, företagen har pengarna och lobbyisterna är mellanhänder och ser till att pengarna förflyttas utifrån hur reglerna sätts. Det är därför det är så viktigt för så många politiker att just reglera. Syftet med reglerna är ju så att säga att de skall brytas så att det finns en möjlig kaka att ta del av. Annars är ju den makten att reglera värdelös!

  5. Tipsade min dotter som har adhd-diagnos (min motpool) om er bok, har dock inte läst den själv än. Finns den att köpa hos fysiska bokhandlare? Hon bor i Sthlm.

    • Roligt att höra!

      Tror inte att den finns i bokhandlarna tyvärr (ännu). Beställa och fråga kan man alltid. På nätet går den att beställa hos de flesta.

  6. Väldigt bra skrivet Torkel! Jag håller med i det mesta. Många lider av dessa symtom. Att få en diagnos och medicinering är till stor hjälp för många. Men sjukvården hjälper inte mot allt och medicinering är inte alltid bästa boten. Det gäller inom sjukvården i stort.

    En kommentar till medicinerandet. Jag bor numera i USA och noterar att i Sverige är det väldigt lätt att få tillgång till mediciner men väldigt svårt att få tillgång till sjukvård och terapi. Jag tror sjukvårdspolitikerna är glada om man kan lindra symptom med medicin snarare än annan terapi för det är mycket billigare. Så skyll inte allt på läkemedelsföretagen. Att de vill sälja sin medicin är inte konstigt. Det är sjukvårdsapparaten som bestämmer om det ska ske. Att tro att dessa företag är fulla av cyniker som bara är intresserade av pengar är också väldigt förenklat. Läs om hur utveckling av nya läkemedel faktiskt går till. Många i läkemedelslabben brinner för att hjälpa andra.

    • Blev ändå riktigt mörkrädd när jag fick insikt om att de kostråd som diabetiker får på VC, inte ges med fokus på bästa hälsoprognos för dem som patienter. Korruptionen leder till att företagen skall kunna mjölka staten på så mycket pengar som möjligt genom diabetikerna. Fanns inte detta intresse från företagen skulle patienter få rätt info, dvs att minska kolhydraterna till ett minimum för att inte blodsockret ska stiga. Enkelt. Diabetes går att bota om man trotsar sjukvårdens råd. Är inte det sjukt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *