Hur viktigt är det att vara en del av flocken?

Äntligen tog jag mig till en biograf för att se filmen ”Återträffen” av Anna Odell. Filmen är rakt igenom genialisk i sitt sätt att beskriva hur maktspel, hierarkier och hackordning i grundskolan påverkar barnen, både då och senare i livet. Det är Anna Odells beskrivning, men implikationerna är långt större än så, och det är extremt bra gjort.

Filmen lämnar mig dock med frågan: Varför? Vad är det som gör att barn så öppet och vuxna sedan, mer förfinat, ägnar sig åt detta maktspel? Hur kan det komma sig det maktspel som beskrivs i filmen ändrar uttryck och blir till något som ibland till och med kallas ”social kompetens” och är helt accepterat?

Vad det handlar om är alltså att få vara en del av flocken, men kanske ännu mer om hur viktigt för det är för flocken att alla följer den sociala normen. Det har det handlat om sedan vår tid på savannen och beteendet finns tydligt beskrivet bland både Schimpansen och andra apor. Läs lite mer här i Scientific American.

Flocken har en maktstruktur och därmed följande sociala norm. Och med en maktstruktur följer en hierarki, och i en hierarki finns det helt naturligt en plats längst ner. Någon måste ha den platsen och ingenstans är detta tydligare än i grundskolan.

Så länge ingen utmanar den sociala normen så är allt frid och fröjd. Men med den sociala normen följer att man skall slicka uppåt och lyda order för att få vara med och bevaka sin position. Gör man rätt kan man avancera. Men är man längst ner i hackordningen och inte finner sig i det, genom att till exempel ifrågasätta, och att inte slicka tillräckligt så är det grund för att bli straffad. Enkelt.

Även om detta är ett problem på många ställen i samhället så är det som värst i skolan. Som vuxen har man ändå oftare möjlighet att välja eller byta flock. Eller kan välja att stå vid sidan, även om det inte är speciellt attraktivt. Vi har det trots allt inmurat i oss att det är lika med död att bli utstött, vilket faktiskt var exakt vad det innebar en gång i tiden på savannen.

Som barn är man dock mer eller mindre tvingad till en viss flock. Och att vara längst ner i hackordningen innebär ofta fysisk och psykisk misshandel och mobbning. Rädslan hos dem ovanför i hierarkin gör att de är beredda att utföra vad som helst för att undvika hamna i samma situation. De som känner till Milgrams experiment på 70-talet vet också att vi människor är beredda att gå mycket långt när vi anser oss bara ”lyda order”.

Så vart vill jag komma?

Jag tror att ökad medvetenhet om denna gruppdynamik är viktigt. Framförallt för att kunna förbättra skolan, genom att förhindra barn att ägna sig åt makthierarkier där. Där tycker jag att ”Återträffen” på ett strålande sätt visar exakt vad det handlar om genom att synlig-göra beteenden.

Vi ser det hos ledaren (alfahannen) i toppen, hans underhuggare (som ägnade sig mest åt misshandeln), alfahonan som fortfarande inte vill prata och även de som befann sig strax ovanför Anna i hierarkin och som i sin rädsla för att bli utstötta valde att leka med henne när inga andra alternativ fanns (ensamheten är värre och det ingår i den sociala normen att vara social). Uppenbarligen ett beteende svårt att förlikas med, även som vuxna. Intressant! Och Tack Anna Odell för att du satt fingret på något så fundamentalt!

Det finns naturligtvis kopplingar till diagnoser och sociala normer som går att utveckla vidare. Att ha Asperger och inte riktigt förstå sammanhangen och de sociala normerna (som barn i alla fall) gör ju ingenting lättare. Det vet jag.

Finns det naturlig behandling av ADHD/ADD/Asperger?

Såklart! All självmedicinering är en typ av naturlig behandling. Grunden, som jag alltid kommer in på, är att vi sannolikt har kroniskt låga nivåer av signalsubstanserna dopamin, noradrenalin, med flera. Och att vi hela tiden måste kompensera för det på något sätt för att finna meningsfullhet, eller helt enkelt orka leva.

De (för oss) vanligaste typerna av självmedicinering skriver jag om här. Både konstruktiv och destruktiv.

Eftersom jag är introvert och har Asperger och ADD så är det relativt enkelt för mig att vistas i min inre värld, bland mina specialintressen. Där finns källan till mycket dopamin för mig. Genom att kombinera detta med träning har jag klarat mig hyfsat. Det saknas dock energi för allt annat, och jag har alltid drabbats av extrem trötthet när yttre påfrestningar och krav har blivit för stora.

Behandling med KBT nämns ofta som en väg. Och KBT är bra. Om man vet vad syftet är. Och, om man är medveten om att den alltid har ett pris. För KBT är påfrestande. Den går ut på att förändra och anpassa beteenden så att de värsta fallgroparna kan undvikas, vilket har en positiv nettoeffekt.  Men att anpassa sig och spela normal har ett pris i minskad autenticitet och ansträngning. Så tröttheten kommer i alla fall.

På sätt och vis innebär det faktum att man har Asperger att man ständigt ägnar sig åt egen (strukturerad och omedveten) KBT. Genom åren så lär man sig mer och mer om hur de normativa människorna fungerar och lär sig anpassning (när man önskar sådan).

Sammanfattningsvis tror jag den bästa naturliga behandlingen är att ÖKA MEDVETENHETEN om vilka metoder av självmedicinering som finns tillgängliga och att just dessa beteenden är just självmedicinering.

Sen tänker jag mycket på att många av problemen både börjar i grundskolan och att många av följdproblemen i vuxen ålder har att göra med att denna skola är så sorgligt dåligt anpassad till barn med dessa diagnoser och beteenden. Mer om det senare.

 

Ska man behandla ADHD/ADD med amfetamin?

Svaret är solklart JA, om det har den effekt på livskvaliteten som jag och Therése upplever.

concJag äter nu efter att ha provat lite olika doser sedan diagnosen för en dryg månad sedan 27 mg C:a (kapslar) på morgonen och fyller på med 10 mg R:n (tabletter) på eftermiddagen vid behov. Är inte klar med doseringstesterna ännu, men effekten är stor. Framförallt har den trötthet som jag så länge känt dagligen, och som gjort att jag minst två av tre dagar varit tvungen att sova minst en timme under dagen, i sort sett försvunnit. Några enstaka gånger har jag blivit så klubbad som jag nästan var varje dag sedan jag började äta. Och knappt alls sedan jag började fylla på med Ritalin på eftermiddagen. Energin att ta tag i grejer har också ökat markant; från att ha känslan av en våt filt som gör det omöjligt att prestera mer än absolut nödvändigt, till att faktiskt vilja göra saker (även om det är en bit kvar, tyvärr).

Medicinen ger helt klart en ökad känsla av välbefinnande och ökat lugn i form av mindre extrem trötthet och ångest/stress. Skönt. För första gången finns ett litet hopp om att kanske inte behöva fortsätta kämpa lika hårt för att nå den där känslan av ”vardagslycka” som jag hört talats om, men som jag bara sett som ett hån tidigare. I min värld har välbefinnandet oftast varit en produkt av ofta hårt arbete, extrema situationer eller total avstängning från omvärlden. Kanske är det inte så för alla?

 

Hur får jag mitt barn med aspergers att gå ner i vikt?

Är ytterligare en fråga jag fann i loggen. Svaret är faktiskt ganska likt. Snabba kolhydrater (socker) är nämligen både en starkt bidragande orsak till övervikt, samt lättillgänglig självmedicinering mot Asperger/ADHD/ADD. Kolhydrater har i stort sett samma kemiska sammansättning som centralstimulantia men i lägre koncentration. Man behöver helt enkelt äta mycket för att få effekt.

Men, effekten är lugn och ro, bedövning, ”aporna på axeln” tystnar och välbefinnandet ökar, vilket ger möjlighet att koncentrera sig, osv. Samma effekt som gör att centralstimulerande medicin ofta har bra effekt. Vår tes är att detta gäller så väl Asperger som ADHD/ADD. Överlappningen är stor och grundproblemen desamma; låga grundnivåer av dopamin och noradrenalin, vilket är anledningen till den stora korrelationen mellan NPF och ätstörningar i olika former.

Det är en stor utmaning att bryta mönster och byta typ av självmedicinering, men det är med detta i åtanke som man måste börja. Av erfarenhet vet jag att vi med Asperger slåss mot ett socialt utanförskap där normerna i samhället ställer höga krav på ansträngning för att passa in. Att fly till enkel självmedicinering är då en enkel väg, men den är också ofta helt NÖDVÄNDIG för ÖVERLEVNAD. Denna kan finnas i mat men i AS-fallet ofta även i specialintressen och där finns kanske en väg.

 

 

 

Hur skall man säga till en adhd person att ta det lite lugnare?

Är en mycket intressant fråga som dök upp som en söksträng i vår hemsidelogg. För att kunna svara på frågan måste man först ta hänsyn till anledningen till att personen i fråga inte tar det lugnt. Vi kan utgå från att denne helt säkert, mycket gärna, skulle vilja göra det om det bara gick, eller om det inte hade ett alldeles för högt mentalt pris.

Vad det handlar om är att hålla sig flytande, att ha huvudet ovanför vattenytan så att man får luft, kan andas. För det som händer när man slutar röra sig, eller som man säger lugnar sig, är att livslågan slocknar, nästan bokstavligt. Och det är inte ett dugg skönt. Därför jagar man på så länge man orkar. Söker adrenalin söker endorfiner som kompenserar de i grunden låga niveårna av noradrenalin och dopamin som är en av orsakerna till olika beteenden vi förknippar med ADHD (och ADD även om just den impulsiva/hyperaktiva delen inte är så dominerande, jag blir t. ex. oftast bara extremt trött när lågan slocknar).

Så att säga till någon med ADHD att lugna ner sig är med andra ord oftast verkningslöst och reaktionen är möjligen en förskjutning från aktiv rörelse till aggression. Den kan snarare uppfattas som att någon ber en att dö en smula, och det är något man oftast är beredd att slåss emot.

För mig med AS och ADD är byte till en mer meditativ aktivitet oftast bra, som att ägna mig åt ett specialintresse. Även för personer med ADHD kan liknande metoder fungera. Till exempel kan dataspel vara bra då de ger en omedelbar effekt/kick. Det viktiga är att ersätta adrenalinpåslaget från rörelse/aggression med något lika bra. Vad som funkar är förstås individuellt, men de flesta har nog någon aktivitet som känns trygg. För många med ADHD är träning alldeles utmärkt, då det ger en relativt långvarig effekt på lugnet i kroppen.

Alltså, svaret på frågan är att det handlar om att ge möjlighet att ersätta adrenalinjakten med något likvärdigt som ger motsvarande tillskott av signalsubstanser på ett mer kontrollerat sätt. Om inte den möjligheten ges kommer det sannolikt inte att funka.

Lite ironi

Har fått sömntabletter utskrivna och kollade lite på FASS. Måste erkänna att oddsen för att Propavan skall funka känns sådär …  (om man har tur är man förstås just den där hundrade personen)

Biverkningar
Vanligast (mer än 1 person av 100): Dåsighet

Maniskt varv runt Kungsholmen

kruntEn mentalt ansträngande vecka och en likaså ansträngande lördag, gjorde att jag hade svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan (julen är en jobbig tid, punkt.). Söndagen började då med det enda jag kan komma på som ger lite ”syre”. Ett nästan maniskt träningspass runt Kungsholmen, där jag på tom mage sprang varvet i 4:26 tempo. Ser man det ur träningsperspektiv är det ett högkvalitativt snabbdistanspass, men det kändes mest sjukt… maniskt … ?

Ny medicin för vintern

vintermedVintern är snart här och väglaget ute kommer att bli sämre och sämre för löpning, det vet vi av erfarenhet … Dessutom kommer det säkerligen till och från vara åtskilliga minusgrader vilket jag tycker är jobbigt eftersom jag är så extremt känslig för kyla (Reynauds syndrom), även när jag springer. Vi har alltså investerat i en så kallad ”trainer”. Alltså en ställning för den vanliga cykeln som kopplas till dator och TV. Nu kommer vi att kunna cykla i Alperna hela vintern … Den mäter sträcka, effekt, hjärtslag, lutning, kadens, hastighet och en massa mer. Hela Tour de France kan simuleras om man vill, typ. Kul blir det.

Dagens medicin

 

medicinProvade en helt ny typ av löppass idag. Tog tunnelbanan till Skarpnäck och sprang därifrån in mot stan via Hellasgården. Mycket trevlig löpning fram till Hammarbybacken och därefter mer som vanligt på Söder, förbi Slussen, Gamla Stan och hem till Kungsholem. Nåja, det blev i alla fall 9 km skogsväg och stig, vilket är kul, och det går ju bra att utöka rundan borta i skogarna kring Hellasgården om man vill det. 85 minuter tog de 16,4 kilometrarna, så det var inte någon superfart, men skönt. Härlig känsla av endorfiner och dopamin efter passet.

Tog sedan för sjunde dagen i rad 18 mg Concerta som jag fick efter ADD diagnosen blev klar för en vecka sedan. Den uppenbara effekten är att jag är mindre trött under dagarna och klarar att koncentrera mig längre tid i sträck.