Mycket bra text om NPF av Helena Edlund på sin blogg.
Kategoriarkiv: Asperger
En störd medarbetare i varje arbetsgrupp
”Ett barn i varje klass” är titeln på en bok skriven av Christopher Gillberg*, där han med stöd av sin forskning beskriver hur vanligt det är med till exempel ADHD, ADD och Aspergers syndrom (AS) bland skolbarn. Här vill jag göra en koppling till arbetslivet, arbetsgruppen och affärsnytta. För om ett barn i varje klass har något av dessa dolda handikapp, så är det rimligt att anta att samma fördelning gäller på de flesta arbetsplatser.
Min erfarenhet är att det inte alls är ovanligt att den mest kreativa och drivande medarbetaren, den bästa säljaren, läraren, programmeraren, revisorn eller konstruktören på firman lider av något av dessa dolda handikapp. Det ligger så att säga i sakens natur då mitt emellan eller halvfart generellt sett inte existerar för oss. Vi är antingen AV eller PÅ – antingen i topp eller på botten prestationsmässigt. Och skillnaden mellan att högprestera och att inte prestera alls kan ofta vara hårfin och inte alltid lätt att förstå. Inte ens för oss själva.
Frågan till dig som är i någon form av ledande position är då givetvis hur medveten du är om detta. Nyttjar du vår kompetens maximalt, eller skulle du kunna göra enkla förändringar som dramatiskt ökade vår effektivitet om du var medveten om sambanden? Hur skulle det påverka resultatet i din verksamhet?
För att förstå vad som kan göras väljer jag att gå tillbaka till klassrummet för att titta på vilken skolmiljö som normalt fungerar bäst. Stor enighet råder om att ordning, struktur, lugn och förutsägbarhet är extremt viktigt. Många av oss har svårt att koncentrera oss i högljudda miljöer eller där det är mycket folk i rörelse. Att skapa en miljö som möjliggör koncentration och arbetsro är centralt och ibland kan mycket små åtgärder vara avgörande för arbetsresultatet.
För oss med AS kan dessutom möten och aktiviteter som främst är av social karaktär rent av vara destruktiva. De tar bara bort fokus och energi från det som är viktigt – själva arbetsuppgiften och den affärsmässiga nyttan. Det som ger energi till många medarbetare – kreativ miljö, teambuilding, brainstorming, sociala aktiviteter – kommer tvärtom att dränera många av oss med AS på vår.
Resultatet blir stor variation i effektivitet. Vissa dagar överpresterar vi med enorm energi och stort fokus. Vi kan vara drivande, kreativa och produktiva. Andra dagar händer inget. Ökad effektivitet nås förstås genom att ta bort energitjuvarna. Exakt vad det handlar om är givetvis individuellt, men att ta en titt på arbetsmiljö, arbetsschema och kommunikation är en bra start.
Så, om målet är ökad produktivitet på arbetsplatsen, så anser jag att det är viktigt att försöka förstå de behov som vi med våra dolda handikapp har. Visst handlar det om ytterligheter. Men med ökad förståelse för ytterligheterna så ökar även förståelsen för mittfåran, då faktiskt en hel del av de svårigheter och personligheter jag beskrivit berör även de lite mer normalstörda medarbetarna.
Med vänlig hälsning, Torkel (INTP)
Hur får jag mitt barn med aspergers att gå ner i vikt?
Är ytterligare en fråga jag fann i loggen. Svaret är faktiskt ganska likt. Snabba kolhydrater (socker) är nämligen både en starkt bidragande orsak till övervikt, samt lättillgänglig självmedicinering mot Asperger/ADHD/ADD. Kolhydrater har i stort sett samma kemiska sammansättning som centralstimulantia men i lägre koncentration. Man behöver helt enkelt äta mycket för att få effekt.
Men, effekten är lugn och ro, bedövning, ”aporna på axeln” tystnar och välbefinnandet ökar, vilket ger möjlighet att koncentrera sig, osv. Samma effekt som gör att centralstimulerande medicin ofta har bra effekt. Vår tes är att detta gäller så väl Asperger som ADHD/ADD. Överlappningen är stor och grundproblemen desamma; låga grundnivåer av dopamin och noradrenalin, vilket är anledningen till den stora korrelationen mellan NPF och ätstörningar i olika former.
Det är en stor utmaning att bryta mönster och byta typ av självmedicinering, men det är med detta i åtanke som man måste börja. Av erfarenhet vet jag att vi med Asperger slåss mot ett socialt utanförskap där normerna i samhället ställer höga krav på ansträngning för att passa in. Att fly till enkel självmedicinering är då en enkel väg, men den är också ofta helt NÖDVÄNDIG för ÖVERLEVNAD. Denna kan finnas i mat men i AS-fallet ofta även i specialintressen och där finns kanske en väg.
Maniskt varv runt Kungsholmen
En mentalt ansträngande vecka och en likaså ansträngande lördag, gjorde att jag hade svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan (julen är en jobbig tid, punkt.). Söndagen började då med det enda jag kan komma på som ger lite ”syre”. Ett nästan maniskt träningspass runt Kungsholmen, där jag på tom mage sprang varvet i 4:26 tempo. Ser man det ur träningsperspektiv är det ett högkvalitativt snabbdistanspass, men det kändes mest sjukt… maniskt … ?