Hur skall man säga till en adhd person att ta det lite lugnare?

Är en mycket intressant fråga som dök upp som en söksträng i vår hemsidelogg. För att kunna svara på frågan måste man först ta hänsyn till anledningen till att personen i fråga inte tar det lugnt. Vi kan utgå från att denne helt säkert, mycket gärna, skulle vilja göra det om det bara gick, eller om det inte hade ett alldeles för högt mentalt pris.

Vad det handlar om är att hålla sig flytande, att ha huvudet ovanför vattenytan så att man får luft, kan andas. För det som händer när man slutar röra sig, eller som man säger lugnar sig, är att livslågan slocknar, nästan bokstavligt. Och det är inte ett dugg skönt. Därför jagar man på så länge man orkar. Söker adrenalin söker endorfiner som kompenserar de i grunden låga niveårna av noradrenalin och dopamin som är en av orsakerna till olika beteenden vi förknippar med ADHD (och ADD även om just den impulsiva/hyperaktiva delen inte är så dominerande, jag blir t. ex. oftast bara extremt trött när lågan slocknar).

Så att säga till någon med ADHD att lugna ner sig är med andra ord oftast verkningslöst och reaktionen är möjligen en förskjutning från aktiv rörelse till aggression. Den kan snarare uppfattas som att någon ber en att dö en smula, och det är något man oftast är beredd att slåss emot.

För mig med AS och ADD är byte till en mer meditativ aktivitet oftast bra, som att ägna mig åt ett specialintresse. Även för personer med ADHD kan liknande metoder fungera. Till exempel kan dataspel vara bra då de ger en omedelbar effekt/kick. Det viktiga är att ersätta adrenalinpåslaget från rörelse/aggression med något lika bra. Vad som funkar är förstås individuellt, men de flesta har nog någon aktivitet som känns trygg. För många med ADHD är träning alldeles utmärkt, då det ger en relativt långvarig effekt på lugnet i kroppen.

Alltså, svaret på frågan är att det handlar om att ge möjlighet att ersätta adrenalinjakten med något likvärdigt som ger motsvarande tillskott av signalsubstanser på ett mer kontrollerat sätt. Om inte den möjligheten ges kommer det sannolikt inte att funka.

Maniskt varv runt Kungsholmen

kruntEn mentalt ansträngande vecka och en likaså ansträngande lördag, gjorde att jag hade svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan (julen är en jobbig tid, punkt.). Söndagen började då med det enda jag kan komma på som ger lite ”syre”. Ett nästan maniskt träningspass runt Kungsholmen, där jag på tom mage sprang varvet i 4:26 tempo. Ser man det ur träningsperspektiv är det ett högkvalitativt snabbdistanspass, men det kändes mest sjukt… maniskt … ?

Ny medicin för vintern

vintermedVintern är snart här och väglaget ute kommer att bli sämre och sämre för löpning, det vet vi av erfarenhet … Dessutom kommer det säkerligen till och från vara åtskilliga minusgrader vilket jag tycker är jobbigt eftersom jag är så extremt känslig för kyla (Reynauds syndrom), även när jag springer. Vi har alltså investerat i en så kallad ”trainer”. Alltså en ställning för den vanliga cykeln som kopplas till dator och TV. Nu kommer vi att kunna cykla i Alperna hela vintern … Den mäter sträcka, effekt, hjärtslag, lutning, kadens, hastighet och en massa mer. Hela Tour de France kan simuleras om man vill, typ. Kul blir det.

Dagens medicin

 

medicinProvade en helt ny typ av löppass idag. Tog tunnelbanan till Skarpnäck och sprang därifrån in mot stan via Hellasgården. Mycket trevlig löpning fram till Hammarbybacken och därefter mer som vanligt på Söder, förbi Slussen, Gamla Stan och hem till Kungsholem. Nåja, det blev i alla fall 9 km skogsväg och stig, vilket är kul, och det går ju bra att utöka rundan borta i skogarna kring Hellasgården om man vill det. 85 minuter tog de 16,4 kilometrarna, så det var inte någon superfart, men skönt. Härlig känsla av endorfiner och dopamin efter passet.

Tog sedan för sjunde dagen i rad 18 mg Concerta som jag fick efter ADD diagnosen blev klar för en vecka sedan. Den uppenbara effekten är att jag är mindre trött under dagarna och klarar att koncentrera mig längre tid i sträck.

Hässelbyloppet

Tävlingar att se fram emot betyder mycket för välbefinnandet. Hässelbyloppet anmälde jag mig till först efter att jag fixat Lidingöloppet och kände att formen var på topp. Mina 2:13:42 gjorde att motivationen fanns där och jag kände att det var dags att sätta ett prydligt personbästa även på milen.

Underbart väder och Therese fanns med som hejarklack. Värmde upp på startgärdet och ställde mig i fållan. Trångt som vanligt, skön stämning med all energi och osande adrenalin runt omkring.

Kom iväg bra även om det var lite trångt i starten. Första km på 3:39 andra på 3:31. Lite väl fort kanske och drog ner lite. Låg sedan på målfart 3:50 fram till 5 km som klockades på 18:46. PB redan där och än så länge kändes det ok, men det började gå lite tungt upp mot 6 km märket. Kilometern låg kring 4 min. Kunde sedan inte öka då det var svagt uppför och jag körde mig stum. Låg på dryga 4-tempo fram till 9 km  och målet 38 min fick släppas. Det blev riktigt jobbigt förbi Hässelby slott och jag hade inte mycket mer att ge. Sista kilometern gick ändå på 3:45 vilket kändes bra. Sluttid 38:47, vilket är den bästa miltiden jag presterat på över 25 år. Inte så dåligt trots allt som 46-åring. Plats 19 tror jag i Herrar 45-klassen.