Hur får jag mitt barn med aspergers att gå ner i vikt?

Är ytterligare en fråga jag fann i loggen. Svaret är faktiskt ganska likt. Snabba kolhydrater (socker) är nämligen både en starkt bidragande orsak till övervikt, samt lättillgänglig självmedicinering mot Asperger/ADHD/ADD. Kolhydrater har i stort sett samma kemiska sammansättning som centralstimulantia men i lägre koncentration. Man behöver helt enkelt äta mycket för att få effekt.

Men, effekten är lugn och ro, bedövning, ”aporna på axeln” tystnar och välbefinnandet ökar, vilket ger möjlighet att koncentrera sig, osv. Samma effekt som gör att centralstimulerande medicin ofta har bra effekt. Vår tes är att detta gäller så väl Asperger som ADHD/ADD. Överlappningen är stor och grundproblemen desamma; låga grundnivåer av dopamin och noradrenalin, vilket är anledningen till den stora korrelationen mellan NPF och ätstörningar i olika former.

Det är en stor utmaning att bryta mönster och byta typ av självmedicinering, men det är med detta i åtanke som man måste börja. Av erfarenhet vet jag att vi med Asperger slåss mot ett socialt utanförskap där normerna i samhället ställer höga krav på ansträngning för att passa in. Att fly till enkel självmedicinering är då en enkel väg, men den är också ofta helt NÖDVÄNDIG för ÖVERLEVNAD. Denna kan finnas i mat men i AS-fallet ofta även i specialintressen och där finns kanske en väg.

 

 

 

Hur skall man säga till en adhd person att ta det lite lugnare?

Är en mycket intressant fråga som dök upp som en söksträng i vår hemsidelogg. För att kunna svara på frågan måste man först ta hänsyn till anledningen till att personen i fråga inte tar det lugnt. Vi kan utgå från att denne helt säkert, mycket gärna, skulle vilja göra det om det bara gick, eller om det inte hade ett alldeles för högt mentalt pris.

Vad det handlar om är att hålla sig flytande, att ha huvudet ovanför vattenytan så att man får luft, kan andas. För det som händer när man slutar röra sig, eller som man säger lugnar sig, är att livslågan slocknar, nästan bokstavligt. Och det är inte ett dugg skönt. Därför jagar man på så länge man orkar. Söker adrenalin söker endorfiner som kompenserar de i grunden låga niveårna av noradrenalin och dopamin som är en av orsakerna till olika beteenden vi förknippar med ADHD (och ADD även om just den impulsiva/hyperaktiva delen inte är så dominerande, jag blir t. ex. oftast bara extremt trött när lågan slocknar).

Så att säga till någon med ADHD att lugna ner sig är med andra ord oftast verkningslöst och reaktionen är möjligen en förskjutning från aktiv rörelse till aggression. Den kan snarare uppfattas som att någon ber en att dö en smula, och det är något man oftast är beredd att slåss emot.

För mig med AS och ADD är byte till en mer meditativ aktivitet oftast bra, som att ägna mig åt ett specialintresse. Även för personer med ADHD kan liknande metoder fungera. Till exempel kan dataspel vara bra då de ger en omedelbar effekt/kick. Det viktiga är att ersätta adrenalinpåslaget från rörelse/aggression med något lika bra. Vad som funkar är förstås individuellt, men de flesta har nog någon aktivitet som känns trygg. För många med ADHD är träning alldeles utmärkt, då det ger en relativt långvarig effekt på lugnet i kroppen.

Alltså, svaret på frågan är att det handlar om att ge möjlighet att ersätta adrenalinjakten med något likvärdigt som ger motsvarande tillskott av signalsubstanser på ett mer kontrollerat sätt. Om inte den möjligheten ges kommer det sannolikt inte att funka.

Lite ironi

Har fått sömntabletter utskrivna och kollade lite på FASS. Måste erkänna att oddsen för att Propavan skall funka känns sådär …  (om man har tur är man förstås just den där hundrade personen)

Biverkningar
Vanligast (mer än 1 person av 100): Dåsighet

Maniskt varv runt Kungsholmen

kruntEn mentalt ansträngande vecka och en likaså ansträngande lördag, gjorde att jag hade svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan (julen är en jobbig tid, punkt.). Söndagen började då med det enda jag kan komma på som ger lite ”syre”. Ett nästan maniskt träningspass runt Kungsholmen, där jag på tom mage sprang varvet i 4:26 tempo. Ser man det ur träningsperspektiv är det ett högkvalitativt snabbdistanspass, men det kändes mest sjukt… maniskt … ?

Ny medicin för vintern

vintermedVintern är snart här och väglaget ute kommer att bli sämre och sämre för löpning, det vet vi av erfarenhet … Dessutom kommer det säkerligen till och från vara åtskilliga minusgrader vilket jag tycker är jobbigt eftersom jag är så extremt känslig för kyla (Reynauds syndrom), även när jag springer. Vi har alltså investerat i en så kallad ”trainer”. Alltså en ställning för den vanliga cykeln som kopplas till dator och TV. Nu kommer vi att kunna cykla i Alperna hela vintern … Den mäter sträcka, effekt, hjärtslag, lutning, kadens, hastighet och en massa mer. Hela Tour de France kan simuleras om man vill, typ. Kul blir det.

Dagens medicin

 

medicinProvade en helt ny typ av löppass idag. Tog tunnelbanan till Skarpnäck och sprang därifrån in mot stan via Hellasgården. Mycket trevlig löpning fram till Hammarbybacken och därefter mer som vanligt på Söder, förbi Slussen, Gamla Stan och hem till Kungsholem. Nåja, det blev i alla fall 9 km skogsväg och stig, vilket är kul, och det går ju bra att utöka rundan borta i skogarna kring Hellasgården om man vill det. 85 minuter tog de 16,4 kilometrarna, så det var inte någon superfart, men skönt. Härlig känsla av endorfiner och dopamin efter passet.

Tog sedan för sjunde dagen i rad 18 mg Concerta som jag fick efter ADD diagnosen blev klar för en vecka sedan. Den uppenbara effekten är att jag är mindre trött under dagarna och klarar att koncentrera mig längre tid i sträck.

Nu finns boken att köpa!


”Avklätt in på bara skinnet om kaos, kamp och kärlek i diagnosernas dimma. Asperger möter ADHD i en turbulent med läkande passion.”
– Unni Drougge

Även ADD …

Ja, då var det klart. Nu kan jag skriva in även diagnosen ADD i CV:t. Inte för att det är någon nyhet egentligen. Min Asperger-personlighet överskuggar de flesta av symptomen och jag har klarat mig bra på allmän kognitiv förmåga. Men att där finns koncentrationssvårigheter har jag alltid vetat. Speciellt om något börjar bli tråkigt. Då går det fort utför ner i trötthetsgropen. Krävs det stillasittande börjar jag först skaka på benen, pilla på naglarna eller kladda med penna på papper. Sen somnar jag helt enkelt.

Men vad innebär det då att få denna diagnos. Ja, självklart handlar det om rätten till medicin. Den rätt som egentligen borde vara naturlig även med enbart Aspergerdiagnos, då orsakerna till svårigheter till stora delar är desamma; begränsad tillgång till vissa signalsubstanser. Det är bara symptomen som skiljer en aning. I stället för utåtagerande, impulsivitet eller ren koncentrationssvårigheter, har vi med Asperger även tillgång till våra specialintressen och kan fly dit, eller våra stereotypa rörelsemönster (ticks typ). Eller som i mitt fall att bara somna. Olika sätt att hålla lågan brinnande helt enkelt, men samma problem i botten.

Jag ser nu fram emot möjligheten att få hjälp med mina dopamin- och noradrenalinnivåer på kemisk väg för att kunna undvika de djupaste dalarna. /Torkel